Ledarskap är inte fritt valt arbete!

I den stund du tackar ja till att bli chef tackar du också ja till en roll som ställer förväntningar på dig att både vara informativ, intressant och inspirerande. Din uppgift är både att leda dig själv och att leda andra och din verksamhet.

Jag jämför det med att alla ledare alltid står på en scen och har i en vidare bemärkelse valt att bli en offentlig person. Som ledare är du sedd, omtalas och kommenteras både i vad du säger, inte säger, gör eller inte gör. Alla har åsikter om dig och gör du ett bra jobb blir du bekräftad, en sämre insats och du blir bortvald.

Ledarskap är inte fritt valt arbete!

När du tackar ja till ledarrollen, kan du jämföra det med när en skådespelare tackar ja till en ny film- eller teaterroll. Men tyvärr tar jämförelsen slut här vad gäller förhållningssätt till uppgiften.

Skådespelaren får sitt manus – alla har sin metod att lära sig det utantill, det handlar inte bara om att memorera orden i huvudet utan i hela systemet. Men att kunna sin text är bara toppen på isberget. Det stora arbetet börjar när ensemblen träffas och börjar repetera.
I Norge kallas det för att ”pröve”, ett så finurligt uttryck som exakt säger vad det handlar om. De prövar tillsammans budskapet, innehållet, undertexterna och hur de vill säga det till varandra. De analyserar vemde är, vad de vill och kanske det viktigaste, varför de vill det. På så sätt hittar de känslan som ligger till grund för budskapet. Syftet är att de hela tiden vill något med de andra på scenen. Viljan driver texten framåt och detta sker under en stark närvaro. Ensemblen och skådespelaren lägger som oftast ner 6-8 veckor för att hitta den rätta gestaltningen av budskapet. Sen är det dags för premiär.

Skådespelaren personifierar sitt manus, går in i rollen och karaktären med hela sig själv. Det är ingen annan som står nyfiken eller sitter ledsen på scenen. Det är skådespelaren som kväll efter kväll återskapar känslan av nyfikenhet eller gråten och möter de andra för att skapa den magiska stunden. När det är glimrande teater upplever publiken att det sker precis där och då, helt autentiskt. Det är det som är äkta scennärvaro och angelägenhet, för det är på allvar och det händer just i stunden.

Hur mycket repeterar ledaren sina budskap och sitt manus? Ledaren får många gånger sin text serverad av andra chefer högre i upp företaget eller av kommunikationsenheten eller andra staber. Det kan vara mål och strategier, förändringsstrategier, investeringar, oftast samlat på PowerPoint-bilder. De ställer sig inte sällan inför sina medarbetare utan att göra mer än att läsa igenom dem högt och använda dem som manus. Inte sällan hör jag om hur ledare läser innantill, vänder ibland till och med ryggen till för att läsa på filmduken bakom sig. När hinner ledaren repetera och pröva hur hen vill gestalta sitt budskap? När hinner ledaren personifiera budskapen och hitta de egna privata exemplen som konkretiserar vad hen och organisationen vill åstadkomma? Ofta kommer nya budskap ena dagen och nästa dag är det premiär.

Ledarskap är inte fritt valt arbete.

Storartade ledare har några tydliga förmågor som förenar dem.
De har gjort organisationens manus till sitt, skapat ett budskap som är lätt att inspireras av. De lägger vikt vid att ge en berättelse som inger framtidstro och hopp. Innehållet varierar hela tiden liksom retorik och gestaltning och de skapar resultat i sina organisationer.

De är närvarande, de ger medarbetare en roll att bidra till förverkligandet av organisationens drömmar. Ledarna blir regissörer som frigör människors förmågor och gör dem alla till huvudpersoner, de blir ansvariga för sin egen framtid.

De är angelägna, de hjälper medarbetare att tolka och förstå den värld vi lever i och pekar på möjligheter framför allt i tider som kan upplevas som förvirrande eller hopplösa. Storartade ledare abdikerar inte för verkligheten – de ser möjligheter.

De är uttrycksfulla, de sätter ord på och beskriver levande hur dessa möjligheter kan förverkligas. De har tankar och idéer som går lite länge än vad vi som individer vågar tro på. De sätter ord på drömmar som vi vill investera vår tid och framtid i.

Kort sagt: ledare visar vägen utan att stå i vägen, de har berättelser som inger hopp!